När man skapat, tänkt och levt scrapbooking så gott som varje dag i över 7 år känns det som ett big failure att överge det, men samtidigt; är det en period i livet som är förbi?
söndagen den 29:e januari 2012
Failure?
Har det slagit slint i huvudet när tanken snuddar vid att kanske avveckla alla sina scrapsaker? Håller jag fast vid något som jag brunnit för tidigare för att det är för svårt att släppa, eller kommer jag faktiskt att komma tillbaka lika hängivet till min största hobby jag någonsin haft?
När man skapat, tänkt och levt scrapbooking så gott som varje dag i över 7 år känns det som ett big failure att överge det, men samtidigt; är det en period i livet som är förbi?
När man skapat, tänkt och levt scrapbooking så gott som varje dag i över 7 år känns det som ett big failure att överge det, men samtidigt; är det en period i livet som är förbi?
onsdagen den 25:e januari 2012
Tankar jag tänker
Hm.
Den senaste tiden har jag tänkt att jag ska blogga något. Prata lite allmänt sådär om det som händer i livet, kanske någon liten rolig händelse vi varit med om, något barnen har sagt, hur arbetssökandet går, hur jag mår och så vidare.
Och kanske säga lite sådana där allmänt kloka funderingar typ som att "Nytt år, nytt hopp" eller "I år ska jag fundera mindre på vad folk tycker och tänker".
Men det vill sig liksom inte. Alla ord, alla peppande uppmaningar till mig själv, alla löften om att tänka positivt känns på något viss lite vissna. Lite uttjatade sådär; redan sagda hundra gånger. Och det som blir kvar blir liksom bara just vad det är; ord.
Visst hade jag önskat att jag faktiskt totalt ohämmat kunde gå min egen väg utan att påverkas av andra eller att transportsträckan till ett mer bekvämare liv snart är över men allt det där är redan sagt. Flera gånger!
Därmed inte sagt att man ska sluta upp med att peppa sig själv (och andra) eller att man ska försöka se det ljusa i dagen, veckan eller livet- för det måste man ju göra för att inte ramla ner i hålet (det mörka). Dessutom är man utåt sett en mycket vackrare och livfullare människa om man ser positivt på saker och ting, och det vill man ju såklart vara.
Vad som är lite knepigt och som man blir varse under perioden som man kanske inte mår så bra, det är hur besvärlig och obekväm folk verkar tycka man är när man faktiskt uttalar det. Man blir liksom gnällig och otacksam och folk kan inte ta till sig det.
Skriver man en negativ status på allas vårt Facebook, är det kanske någon som på sin höjd beklagar. Skriver man något positivt eller glatt, då ramlar kommentarer in från alla möjliga håll och kanter och Gillaknappen går varm. Likadant i verkligheten; är man nere och less och uttrycker det jobbiga (läs: gnälliga) i ens situation är det inte vanligt att man får mycket respons på det. Har man däremot något positivt eller hoppfullt att berätta kan det uppstå en livlig konversation över ämnet i en halvtimme.
Visst är det konstigt? När man i tuffa perioder behöver lite push och stöd, då är det inte lätt att få. När det går bra, då kommer ivriga heja-rop från när och fjärran. Hade jag varit en person som var född negativ, med ett konstant åskmoln över huvudet, med pessimism som mitt andra namn och levde mitt liv som en uppgiven uppenbarelse hade jag kunnat förstå att folk i allmänhet vore trötta på att höra på. Men sådan kan jag inte riktigt själv beskriva mig som.
Det är inte konstigt att många människor bär på en fasad över deras mående!
...och det här funderar jag på i en tid då jag ändå känner att jag mår bättre och har mer hopp, lust och glädje än på flera flera månader. Att inte må bra eller vara uppgiven är ju liksom inte jag egentligen, och därför känns allt faktiskt riktigt bra (för tillfället) och jag utstrålar nog mer harmoni än på länge, vilket ju är skönt. Kanske just därför jag funderar på det; man märker så tydligt skillnaden på ens omgivning om man tillåter sig att må dåligt i den eller om man mår bra (äkta eller fasad)!
Sedan har jag ju såklart mina allra närmsta, fina, underbara och överseende äkta vänner som inte gör skillnad på nattsvart och ljust och för dem är jag alltid tacksam- bara så ni inte tror något annat ♥
"Den egentliga kärnan i all vänskap och kärlek är detta, att man lika gärna delar sin väns lidande som hans glädje." Droste- Hülshoff
Den senaste tiden har jag tänkt att jag ska blogga något. Prata lite allmänt sådär om det som händer i livet, kanske någon liten rolig händelse vi varit med om, något barnen har sagt, hur arbetssökandet går, hur jag mår och så vidare.
Och kanske säga lite sådana där allmänt kloka funderingar typ som att "Nytt år, nytt hopp" eller "I år ska jag fundera mindre på vad folk tycker och tänker".
Men det vill sig liksom inte. Alla ord, alla peppande uppmaningar till mig själv, alla löften om att tänka positivt känns på något viss lite vissna. Lite uttjatade sådär; redan sagda hundra gånger. Och det som blir kvar blir liksom bara just vad det är; ord.
Visst hade jag önskat att jag faktiskt totalt ohämmat kunde gå min egen väg utan att påverkas av andra eller att transportsträckan till ett mer bekvämare liv snart är över men allt det där är redan sagt. Flera gånger!
Därmed inte sagt att man ska sluta upp med att peppa sig själv (och andra) eller att man ska försöka se det ljusa i dagen, veckan eller livet- för det måste man ju göra för att inte ramla ner i hålet (det mörka). Dessutom är man utåt sett en mycket vackrare och livfullare människa om man ser positivt på saker och ting, och det vill man ju såklart vara.
Vad som är lite knepigt och som man blir varse under perioden som man kanske inte mår så bra, det är hur besvärlig och obekväm folk verkar tycka man är när man faktiskt uttalar det. Man blir liksom gnällig och otacksam och folk kan inte ta till sig det.
Skriver man en negativ status på allas vårt Facebook, är det kanske någon som på sin höjd beklagar. Skriver man något positivt eller glatt, då ramlar kommentarer in från alla möjliga håll och kanter och Gillaknappen går varm. Likadant i verkligheten; är man nere och less och uttrycker det jobbiga (läs: gnälliga) i ens situation är det inte vanligt att man får mycket respons på det. Har man däremot något positivt eller hoppfullt att berätta kan det uppstå en livlig konversation över ämnet i en halvtimme.
Visst är det konstigt? När man i tuffa perioder behöver lite push och stöd, då är det inte lätt att få. När det går bra, då kommer ivriga heja-rop från när och fjärran. Hade jag varit en person som var född negativ, med ett konstant åskmoln över huvudet, med pessimism som mitt andra namn och levde mitt liv som en uppgiven uppenbarelse hade jag kunnat förstå att folk i allmänhet vore trötta på att höra på. Men sådan kan jag inte riktigt själv beskriva mig som.
Det är inte konstigt att många människor bär på en fasad över deras mående!
...och det här funderar jag på i en tid då jag ändå känner att jag mår bättre och har mer hopp, lust och glädje än på flera flera månader. Att inte må bra eller vara uppgiven är ju liksom inte jag egentligen, och därför känns allt faktiskt riktigt bra (för tillfället) och jag utstrålar nog mer harmoni än på länge, vilket ju är skönt. Kanske just därför jag funderar på det; man märker så tydligt skillnaden på ens omgivning om man tillåter sig att må dåligt i den eller om man mår bra (äkta eller fasad)!
Sedan har jag ju såklart mina allra närmsta, fina, underbara och överseende äkta vänner som inte gör skillnad på nattsvart och ljust och för dem är jag alltid tacksam- bara så ni inte tror något annat ♥
"Den egentliga kärnan i all vänskap och kärlek är detta, att man lika gärna delar sin väns lidande som hans glädje." Droste- Hülshoff
lördagen den 31:e december 2011
Gott slut och gott nytt!
Jag har stora förväntningar på det nya året med en utgång som jag faktiskt själv kan påverka! Längre fram under året har hela familjen nya äventyr att se fram emot.
Ja, undra om det trots allt inte blir ett så tokigt 2012 ändå!
Ta hand om varandra, och skjut inga raketer! Det finns fina bilder på Internet att titta på (lik den ovan), det är gratis och riskerar varken liv eller egendom.
På återseende nästa år!
Ja, undra om det trots allt inte blir ett så tokigt 2012 ändå!
Ta hand om varandra, och skjut inga raketer! Det finns fina bilder på Internet att titta på (lik den ovan), det är gratis och riskerar varken liv eller egendom.
På återseende nästa år!
fredagen den 30:e december 2011
Shoes shoes shoes
Nä, det g.å.r helt enkelt inte att äga för många skor!
Idag var jag och Moa på tjejshoppingtur enligt dotterns önskemål. Dottern i fråga hade en hel hög med presentkort på olika klädbutiker att spendera medan den fattiga mamman mer fick följa med som smakråd/chaufför. Nåja, några butiker hann jag smita in i, bland annat några skobutiker då, såklart.
Jag har aldrig varit ett stort fan av klackar, men nu när modet är sådant att det i princip inte går att få tag i andra skor än sådana med klackar har jag blivit som uppslukad och förälskad av alla dessa snygga, vackra, sexiga och häftiga skor, stövlar och boots med klack! Måste, måste ha!
Vad sägs till exempel om de här, från Din sko:
Klassiska men superläckra till exempelvis smala jeans eller klänning. Eller till mer dressat, som kavaj och kjol...
Eller de här, från Ecco, galet snygga till jeans!
Familjen, how about nudlar och vatten i en månad?
Idag var jag och Moa på tjejshoppingtur enligt dotterns önskemål. Dottern i fråga hade en hel hög med presentkort på olika klädbutiker att spendera medan den fattiga mamman mer fick följa med som smakråd/chaufför. Nåja, några butiker hann jag smita in i, bland annat några skobutiker då, såklart.
Jag har aldrig varit ett stort fan av klackar, men nu när modet är sådant att det i princip inte går att få tag i andra skor än sådana med klackar har jag blivit som uppslukad och förälskad av alla dessa snygga, vackra, sexiga och häftiga skor, stövlar och boots med klack! Måste, måste ha!
Vad sägs till exempel om de här, från Din sko:
Klassiska men superläckra till exempelvis smala jeans eller klänning. Eller till mer dressat, som kavaj och kjol...
Eller de här, från Ecco, galet snygga till jeans!
Familjen, how about nudlar och vatten i en månad?
lördagen den 24:e december 2011
fredagen den 16:e december 2011
Dagens julklappstips
Jag är en obotlig bokslukerska och är ständigt på jakt efter bra, tänkvärda, roliga, lättsamma, gripande eller spännande böcker att försjunka i. Våra döttrar är precis likadana och varje år står det "böcker" på önskelistan till jul- trots att vi besöker biblioteket minst en gång i veckan året runt. Ett kärt besvär dock!
Dagens julklappstips får alltså bli några härliga böcker som jag vill rekommendera. Köp dem gärna på Adlibris, där är det alltid fri frakt och bra priser på böckerna. En pocket är ju så billig så en sådan kan man ju ge till var och en i släkten!
Först ut;
Brunstkalendern, Emma Hamberg. Har du läst Mossvikenfruar? Brunstkalendern är en skön bok i samma anda!
Bedragen, Katerina Janouch. Den första boken om barnmorskan Cecilia Lund. Fortsättningen följer i Systerskap, Hittebarnet och Tigerkvinnan. Enkel men trevlig läsning.
Hundraåringen som gick ut genom fönstret och försvann, Jonas Jonasson. Förstås! Har du inte läst den än: gör det!
Kriget är slut, Morgan Alling. Jag har tipsat om den förut, men vill göra det igen.
Fånge i hundpalatset, Martina Haag. En i raden av Martinas helt underbara böcker. Jag skrattar ihjäl mig i allt igenkännande om vardagslivet och familjelivet! Tidigare utgivna böcker i samma stil är bland annat Martina-koden, I en annan del av Bromma och nu senast Glada hälsningar från Missångerträsk.
Happy reading!
Dagens julklappstips får alltså bli några härliga böcker som jag vill rekommendera. Köp dem gärna på Adlibris, där är det alltid fri frakt och bra priser på böckerna. En pocket är ju så billig så en sådan kan man ju ge till var och en i släkten!
Först ut;
Brunstkalendern, Emma Hamberg. Har du läst Mossvikenfruar? Brunstkalendern är en skön bok i samma anda!
Bedragen, Katerina Janouch. Den första boken om barnmorskan Cecilia Lund. Fortsättningen följer i Systerskap, Hittebarnet och Tigerkvinnan. Enkel men trevlig läsning.
Hundraåringen som gick ut genom fönstret och försvann, Jonas Jonasson. Förstås! Har du inte läst den än: gör det!
Kriget är slut, Morgan Alling. Jag har tipsat om den förut, men vill göra det igen.
Fånge i hundpalatset, Martina Haag. En i raden av Martinas helt underbara böcker. Jag skrattar ihjäl mig i allt igenkännande om vardagslivet och familjelivet! Tidigare utgivna böcker i samma stil är bland annat Martina-koden, I en annan del av Bromma och nu senast Glada hälsningar från Missångerträsk.
Happy reading!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
