Girls, girls, girls

Vi har inte bara ett stycke vacker son, vi har även lyckats åstadkomma de här fina flickorna:


Olivia (som håller emot ett asgarv, kan jag se)


Moa- fjärdeklassare redan!

Stöpta i samma form, går inte att ta miste på!

Vardag, var dag

Vanliga vardagsfoton, eller foton av "ingen speciell anledning" är inte de som jag scrappar mest precis. Men igår fick jag fram ett foto på Moa som jag tog någon gång i slutet av förra året, att av de första med min nya kamera faktiskt.
Och det är ju alla vardagarna som gör livet, väl?





Mycket av materialet finns hos Designat.

För 10 år sedan ...

...vid den här tiden på dygnet, var jag och Stefan extremt lyckliga föräldrar till en cirka 12 timmar gammal liten tjej som vi ganska snart visste skulle heta Moa. 10 år senare är hon inte lika liten, inte lika medgörlig och inte lika mild i sitt temperament som då. Men ändå; fortfarande vår lilla tjej - som igår (kalas för släkten) blev lycklig ägare till en 26" damcykel med cykelkorg och pärlemolack :-)



Jag och Stefan hade planerat en skattjakt i området (med hjälp av Stefans GPS, såklart) för henne, som vi gick allihop innan vi fikade och åt chokladjordgubbstårta. 3 olika utmarkerade platser innehöll lite olika paket som hon fick öppna på vägen runt. På det fjärde stället fanns även där ett litet paket men som hon fick vänta med att öppna tills hon hade spårat fram det 5:e stället. När hon öppnade det lilla paketet låg där en nyckel. Några meter därifrån fanns ett cykelställ där det stod några cyklar- och till en av dem passade nyckeln såklart. Den totala lyckan som spred sig i Moas ansikte då hon vred om låset till rätt cykel var oslagbar!
Vad gör man inte för att göra sina barn lyckliga?

Skolavslutning

I fredags var det ju skolavslutning för Moa. Enligt tradition har Noltorpsskolan sin avslutning i pingstkyrkan i alingsås och denna avslutningen var det våran tur att få sitta på läktaren eftersom det bland andra var 3:orna som var med i avslutningsprogrammet.
Det var ett fint program med både sång, dans och instrument. Efteråt gick familjen -förutom jag, som gick till jobbet- och fikade på stan med morfar. Även det enligt tradition.

Moa tycker väldigt mycket om sin fröken Anna...



...och även resursfröken Yvonne:


(Inte så många avslutningsbilder precis, men jag vill inte publicera en massa foton på barn som kanske inte ska vara med på bild....)

Söta brorsan

Jag har säkert berättat förut om hur Moa fullkomligt avgudar sin lillebrorsa och samtidigt har hela registret med känslor för honom i olika situationer. Bråkar han i TV-soffan= pina i r*ven. Säger han något roligt vid matbordet= gullig lillebror. Har han slagit sig= hon mår dåligt i hjärtat för hans skull. Är han sjuk är hon den förste med att springa efter vatten, filt, snutt, napp osv osv. När hon kommer hem från skolan på eftermiddagarna är Hugo den förste hon frågar efter (inkl. mig eller S) och hon möter honom alltid med ett innerligt -Men heej gubben, vad gör du? Hur mår du idag? undrar hon och tar upp honom i famnen.
Vi får väl se hur länge det håller i sig, men så länge det varar är det underbart att se! Jag minns att hon var likadan mot Olivia när hon var liten (fast på ett litet annat sätt eftersom Moa var mycket yngre då), men det har ju liksom gått över nu :-s Nu är det mest äkta syskonkärlek som gäller....

Hur som helst, på det här fotot när vi upptäcker Vängaskogen tycker jag man kan se hennes kärlek och storasystersroll till lillbrorsan. Hon berättar för Hugo att det som ligger framför honom är älgbajs, minsann, och att djuren bajsar ute i skogen och inte på toalett.


Underbart papper från MME.

Stort barn eller gamla föräldrar?

Alltså, jag kan inte fatta att Moa fyller 10 (TIO!) år om ca 3 månader!! Det är ju verkligen inte klokt, vart sjutton har 10 år tagit vägen? Om jag börjar tänka efter så inser jag ju att när jag var

• runt 11 år åkte jag med "Badbussen" in till simhallen i Alingsås med mina kompisar. Händer inte här ännu, kan jag säga.
• ca 10 år hade jag min första kille. Han hette Marcus och vi var ihop i 2 veckor. :) Det har dock hänt här, Moa har precis avverkat sin första "kärlek" (som ju inte är så mycket annat än en test av vuxenlivet i den här åldern) , den höll också i 2 veckor.
• ca 10-11 år, var det största nöjet på rasten att leka pussjage. Hm. Ska låta det vara osagt om hur det ligger till där med Moa.
• 12 år körde jag min syrras bil för första gången på Remmene skjutfält. Tur att Moa är äldst. (...hur blir det då med Olivia...?)
• ca 12-13 år och gick i 5:an började jag lyssna (och avguda, om ni så vill) på Metallica och annan rock som gjorde mamma och pappa smått hysteriska ibland. Här hemma spelas det (än så länge) melodifestivalen, Hannah Montana och Amy Diamond.
  
• 14 år- värst av allt- så jobbade jag och S för första gången på vad som skulle komma att resultera i 3 vackra barn (*if you know what I am talking about*) Va!?! FJORTON! Det är... 1,2,3... ja, inte mer än fyyyra år tills dess! Herregud. Det är bara att hoppas på att hon inte blir lika nyfiken som sin mor och inte träffar någon lika... hm... hur ska jag säga... någon med lika mycket outtröttliga manliga hormoner som sin far. *skratt*

Hur gjorde mina föräldrar "rätt" egentligen? (Ja, det där när jag var 14 ansåg de nog inte själva att de hade lyckats helt och hållet med, är klart ;) ) Visst tyckte jag ibland att "jag får aldrig, alla andra får" när det gällde något, men jag kan inte minnas att jag någonsin kände mig hämmad eller överbeskyddad och heller inte utan fasta ramar och regler! Hur vet man vilka beslut som är rätt och vart de leder till? Jag tror jag verkligen börjar förstå det här med små barn- små bekymmer (förutom Hugo då kanske...?) , stora barn- stora bekymmer!

Grattis dessutom, till min lilla fina pappa som fyller år idag! ♥♥

Söta superhjältar invaderar

Igår söndag dejtade vi Tessan och hennes fina familj i pulkabacken i Vårgårda. Självklart hade vi även denna gången med oss korv och bröd att grilla och jag hade även tagit med mig pinnbrödsdeg i en påse som vi rullade upp på pinnar och grillade. Mums!
Pulkabacken var snabb, med alldeles för mycket gupp för min smak. Barnen åkte dock glatt nedför och ibland fick ju de vuxna barnen också riskera liv och lem för en tur:


Donny i snygg stilstudie efter en vurpa med boben. Det är sådana här lägen man är glad att kameran är framme! :)


Donny och Tessan i stjärtlappsrace.


Stefan och Hugo gillar att åka boben och fort ska det gå!


Hela gänget redo för avfärd efter några timmar i backen!

När vi kom hem pysslade vi lite här hemma och jag började med middagen. En riktig söndagsmiddag bestående av helstekt marinerad fläskkotlettbit med rostade rotfrukter i vitlöksolja samt gräddsås. Middagen intogs dock endast av mig och töserna eftersom Stefan på inrådan från sjukvårdsupplysningen tog med Hugo till jouren för att kolla upp Hugos elaka hosta som han har haft i flera dagar.
De blev kvar där i några timmar och under tiden flyttade två superhjältar in här i huset! Förra årets julkalender har hos oss varit väldigt omtalad; Supersnällasilversara, hennes Stålhenrik och deras barnbarn Vega och Nova har varit ett hett samtalsämne hela december. Saras "Vad sa du att jag var, sa du?" har lagts till även till Hugos ordförråd och används flitigt.
På svt.se hittade Olivia igår mallar till superhjältehjälmar och sedan var pysslet i full gång! Efter diverse klädombyte, lockande av hår (Vega/Moa), flätande av hår till en knut (Nova/Olivia) så kunde de äntligen ge sig iväg till Julstjärnan och öva mer på sina superhjältekrafter:



Idag är jag alltså hemma med liten sjuk och mycket hostig Buse. Jag hade jobb idag egentligen men fick ringa och avsäga mig det. Surt.

Moa ♥ Hannah Montana

Moas stora idol för tillfället är Hannah Montana, som har en serie på Disney Channel. Det mesta kretsar kring denne tonårs (!)tjej just nu och högst på önskelistan till tomten förra året stod Hannah Montana-prylar. Döm om hennes jubel när hon öppnade paket från farfar med Hannah Montana-kläder och mikrofon!



Igår var hon bjuden till en killkompis i klassen på kalas och då ville hon bestämt ha de här kläderna + de nyinköpta leggingsen och benvärmarna:





Ganska harmlöst än så länge, men snart börjar hon väl fråga efter smink och annat.... Min "lilla" tjej ♥

Kantstansinspiration

Kantstansar är ju något som har kommit mer och mer den senaste tiden i scrapvärlden. Har man ingen kantstans kan man istället använda sig av en hörnrundare för att skapa en vågig kant på pappret. Det har jag gjort på den här LO:n:


Fotot är på lilla söta Moa, första dagisfotot för... ja, det blir ju 8 ½ år sedan nu då. Blomman har jag gjort med hjälp av många olika mönstrade papper som jag klippt cirklar av och sedan skrapat och chalkat. Texten är från ett chipboardark, somjag målat med akrylfärg och sedan satt på distanskuddar.
Mer kantstansinspiration finns idag på Scrappiz, där vi i redaktionen visar olika användningsområden av detta enkla verktyg.

En inte speciellt speciell torsdagskväll

Idag har vi haft utedag på fritids (och jag fick invigt mina nya, fina stövlar!) så nu på kvällen är jag ganska seg! Tänkte att jag skulle scrappat lite, men fastnade vid datorn en stund istället.
Dessutom är S för tillfället i affären och köper något onyttigt till oss att ha framför TV:n... Imorgon är det fredag igen, och sedan helgen med fullt schema. Fikagäster på lördag fm, jobba lördag natt och dop söndag fm (gudstjänst dagen efter jobbnatt utan möjlighet till sömn emellan... perfekt tillfälle att sova?) .

Tillslut, så fick Moa ta influensasprutan idag! Vi bestämde oss för att göra en kovändning från att ha kryssat ett starkt nej, till att tycka "okej då". Imorgon ska S gå med de små till VC. Ännu har vare sig knorr eller tryne visat sig på Moa så vi får väl hoppas att det inte blir för stora biverkningar.

LO:s från helgen:


Min systerdotter Felicia.


Ponnyridning på Kilanda marknad. (Tack Sara för läckert grönt dymoband! )

Nu kommer nog S hem från affären.... *endagsfrossa*

Rapport från landet

Vi är på "semester" på landet! Vi bor i mammas hus ca 15 minuter från stan och fördriver dagarna med att promenera, spela spel, trimma gräsmattan (på ca 3000 m2), grilla och försöka förklara för barnen att man inte alltid kan ha full sysselsättning såhär på landet. Ut och plocka kottar eller leta bär är inte våra barns grej riktigt verkar det som. Stefan jobbar de flesta timmarna på dygnet i vanlig ordning så jag gör mitt bästa för att plocka fram mina barndomstalanger vad det gäller att bo på landet. Varierande resultat.

I söndags förmiddag hade vi barnkalas för Moa (innan vi åkte hit ut!). 10 glada tjejer och en ettrig lillebror satte fart på festligheterna i kvartersgården hemma hos oss.



Till kalas hör förstås lekar! Vi hade knutit ballonger med tjejernas namn på, vid deras stolar som placeringskort och dessa användes sedan i den klassiska "smälla-andras-ballong"-leken:





Min mycket manliga och skotträdda make hejade på, som sig bör :D

Imorgon blir det Liseberg med hela familjen och pappa, brorsan, min syrra med familj. Kvällen har jag spenderat med att steka plättar, göra potatissallad och skiva kassler till lunchkorgen som ska med imorgon. Vem har råd att köpa mat till en hel familj på 5 pers, en hel dag på Liseberg? Nä, inte vi i allafall.
Håll tummarna för att vädergudarna är med oss imorgon!

Ps. Grattis till Karin, Svante och storasyrran Annie som äntligen har fått träffa lilla tjejen i den stora magen! Ds

Russinlika på Moas födelsedag

Vad annat kan man göra i denna medelhavsvärmen än att ligga på beachen hela dagen lång?
Igår träffade jag och barnen Maria med barn vid Säven för en heldag av bad och sol. Ajaj på skinnet eftersom man ju alltid tror att solskydd 8 räcker för svensk sol i några timmar.
På kvällen när vi kom hem åkte jag med Maria till Kvarnabo i två vändor för att lasta av 3 kubik med kluven ved. Svettigt. Tungt. Skönt.
Grillning senare på kvällen.

Dagen idag började med "Ja må hon leva" kl 07.10, eftersom våran stora tjej Moa fyller 9 år idag. Paket, varm choklad på sängen och provning av presenterna var det som gällde sedan.



Sedan packade jag i ordning lunch/fikakorgen igen och tog med mig barnen till Lygnared där vi spenderade hela eftermiddagen, badade, grävde i sanden, åt plättar till lunch, hoppade på studskudde, åt glass och hoppade från bryggan. (Hugo, med 1 dm vatten under) Solen i kombo med Hugo gjorde mig genomsvett då stranden inte är det ställe som jag vill tappa bort vildingen på. Så det var punktmarkering i 5 timmar innan jag gav upp.
Hem, laga Moas önskemiddag (färdiggrillad kyckling, klyftpotatis, tzatziki och baguette) och sedan kom Stefans kompis Joffe hit och vi gick upp till Kvarnsjön för ett härligt avsvalkande kvällsdopp. Mycket vatten dessa dagar!

På baksidan har vi även en liten pool som barnen (främst Hugo) roar sig med stundtals. Var bara tvungen att visa en härlig bild på den milda storasyrran som älskar att bråkas och reta gallfeber på de två småsyskonen. Iskallt vatten på solvarm lillasysterhud är just ett sådant gyllene tillfälle tycker M. :)

Doppad Alvin och Dopad Hugo?

I fredags var jag och Camilla på Gyllene Kärven i Herrljunga med butiken. Det var tjejkväll där, flera hundra tjejer i varierande åldrar som var sugna på att mingla, äta gott, bli inspirerade av ett gäng olika butiker och se på modevisning. Det var trevligt med mycket folk men förövrigt var vi trötta efter en lång arbetsvecka så vi åkte hem vid 21 då själva butiksvisningarna var slut.
Kameran glömde jag ju såklart så det fick bli en suddig mobil-bild istället:


Camilla bakom vår lilla "monter".

Igår Lördag var vi på dop för lilla Alvin i Lilla Edet. Hugo skötte sig hjälpligt i kyrkan under själva dopet men röjde sedan runt på kalaset efteråt så att vi fick flera chockade, muntra (??) kommentarer om hur "livlig" (=vild) vår pojk är. Jodå. Det har vi också noterat. *sliter mitt hår* :s
Töserna var rara, fina och milda hela dagen iallfall och lyssnade till och med på prästen när han pratade. Han berättade en berättelse om dopfunten som fanns i kyrkan och sa sedan att alla som ville fick komma fram efteråt för att se på den. Efter dopet sa Moa; "Mamma, jag går fram och kollar på dopp-funten" :D Mer logiskt att den skulle heta så kan man ju tycka, speciellt när man är barn ;)

Idag jobbar S mellan 8- 8 imorgon bitti (24 h) så om en stund ska jag ta barnen och åka ut till mamma och hälsa på. Där finns det en stor fin tomt på typ 3000 kvm som är lagom för Hugo att vallas på.

Känner mig lite neggo idag men ibland funderar man på allt man kunde gjort om Hugo varit lugn och fin som töserna var i den åldern (jag vet att jag tyckte de var vilda också, men de är ju inte ens i närheten...). Eller om han kunde lyssna på vad man sa? Om han förstod vad ett nej betydde? Om han visste att man inte får slå, putta eller bita sina systrar? Om han visste att "leka" inte innebär att gå in på sitt (eller tösernas) rum och vända alla spel, klossburkar, pussel och degburkar upp och ner i en hög och sedan gå ut därifrån? (allt inom loppet av 1½ minut).
Jag älskar ju självklart min lille gubbe till döds men ibland känns det ganska hopplöst när man tänker på hur vi ska orka ta oss igenom alla hans småbarnsår. Vi är redan helt slutkörda medan H ångar på i sitt vanliga tempo :( Jag brukar inte ofta beklaga mig, för det är inte så mycket vi kan göra åt det och på något sätt har man vant sig vid det här hysteriska tempot! Men det är när man är ute bland andra folk och man ser hur vild och otämjd H är, och när man medlidsamt får frågan hur man verkligen o.r.k.a.r, som man börjar tänka på hur vi har det här hemma... Vi har ju förstått att en del folk tycker att "det är väl inte så farligt, lite vild är han väl men det är väl bra gulligt". Typ; "Gnäll lagom". De som tänker/tycker så har troligen inte varit hemma hos oss under en dag. Då skulle de få en annan uppfattning.

Så ibland så behöver man få sucka lite extra djupt innan man kan ånga på igen.

Syskon

Moa och Hugo har ett speciellt band mellan varandra! Kanske är det för att Moa är äldst och kan pyssla om Hugo lite mer än Olivia, för Hugo ser verkligen upp till sin största syster, och har gjort sedan han var riktigt liten! :)

En LO om just den syskonkärleken:



Gamla foton (Hugo måste ha varit ett halvår ca), men det fungerar ju minst lika bra att scrappa om!
Någon gång ska jag försöka komma fram till min korg med foton från min au-pair tid i USA för typ... 10 år sedan :o

God kväll på er!