.....

Idag är en lite tung dag.

Nummer ett. Jag håller näsan precis över ytan när det gäller kurserna, känner mig stressad och pressad över det som ska hinnas med innan deadline, samtidigt som de två små driver omkring och inte har speciellt mycket att göra. (förutom att kivas) S grejar med sovrummet med en intensitet som väl bara karlar kan och det är ju förvisso bra så att det blir klart. Kluvet alltså. Jag yrka på studiero och ha en nedervåning som ser ut som ett världskrig i några dagar till vs. lyssna på (och förstå) webföreläsningar med ett öra och barnens prat med andra, och ha rummet klart ikväll?
(För tillfället har S skruvhjälp av barnen där nere nu så han gör ju vad han kan för att sysselsätta dem..)

Nummer två. Jag vill ha ett jobb! Jag vill ha något att gå till på morgonen. Jag vill tjäna pengar. Jag vill komma utanför dörrarna 8 arbetstimmar varje dag. Jag vill känna mig nyttig. Jag vill ha ett jobb som jag kan känna mig stolt över. Som är utmanande och roligt. Som inte är ett "i- väntan- på -annat- jobb" . Jag vill ha det NU.

Sökes: Utmanande, inspirerande arbete, med mycket sociala kontakter och mycket ansvar.
Finnes: Karriärssugen, nyfiken, noggrann, framåt (och på vägen till desperat?) tjej i sina bästa år, med känsla för... det mesta.
Någon?

Min största fasa är att jag ska hamna i den onda cirkeln i att vara arbetslös år efter år. Chansen att få ett jobb man söker verkar (efter mina x antal erfarenheter de senaste månaderna) vara i princip obefintlig, och för varje avslag blir jag alltid lite deprimerad. Är det verkligen ingen i hela världen som vill ha mig? (Förutom min man då, fast då pratar vi om andra intressen ;) )

Snart 30 och inget jobb. Inte imponerande så det stör va?