Kommer ni ihåg mitt inlägg för några månader sedan om Vardagsmatematik kring middagsbordet, där jag berättade en rolig konversation mellan Olivia och Moa som återspeglade matematikarbetet på Olivias och Hugos förskola?
Den här berättelsen har på litet oväntat sätt spridit sig runt om i Sverige. Det började med att jag berättade historien för personalen på förskolan, och visade dem bloggen med ovan nämnda inlägg. Som de duktiga pedagoger de är har de precis varit uppe i Stockholm för att vara med och ställa ut och föreläsa vid Matematikbiennalen 2010. Inför detta skulle de föreläsa för ett stort antal pedagoger här i stan och frågade mig om de fick läsa upp berättelsen för att ha ett konkret exempel (av hur väl arbetet faller ut!) . Självklart fick de det och jag tror även att de använde den på sin föreläsning i Stockholm inför många hundra personer.
När de ställde ut på mässan i Sthlm blev de uppmärksammade av tidningen Förskolan som är förskollärarnas egen yrkestidning. De ville komma och göra en artikel om Nolängen och deras arbete, och idag har journalisten alltså varit där.
När jag öppnade min mail idag då jag kom hem från jobbet väntade helt otippat ett mail ifrån denne journalist som undrade om hon fick använda berättelsen i reportaget i tidningen! :)
Så ja, blogga ÄR roligt! ;)
Läs gärna den här fina dokumentationen av deras arbete! ( i delen om rumsuppfattning är det bland annat min lille H som de satt i bur; något som jag har full förståelse för! :D )
Kan man göra reklam för en förskola, så gör jag det nu: Kryssa N♥längen som 1:a val till ditt barn!
Underbart att du delar med dig och jag tror att det är alla pedagogers drömm att få höra sådana här berättelser om sitt arbete.
SvaraRaderakram Annika