The wild side av släkten

I brist på annat (egentligen inte, men jag orkar inte scanna!) så kommer här ett par bilder på älsklingsH när han en morgon för ett tag sedan ägnade sig åt att prova raggisar, vantar och mössor ur byrån i hallen. Töserna lekte kurragömma under tiden och jag frågade honom; Kan du oxå gå och gömma dig? Resultatet på bild nr 2 ♥



I helgen var vi på dop i krokarna runt Säve/Torslanda för min kusins son Alfred. Fint dop (innehållande både högmässa, nattvard och annat) och söt pojke. Hugo hade dock tröttnat efter ca 10 minuter trots mutor såsom äppleklyftor och klubbor, och lade allt krut på att reta gallfeber på sin mamma som försökte hyssja, hota, muta och be för att han skulle sitta still i bänkraden. Eller åtminstone sitta ner. Någonstans. Vilket efter 1 ½ timme slutade med mitt i gången. Liggandes på mage.
Efteråt var det både lunch och tårta i närliggande församlingsgården. Min släkt på pappas sida är så väldigt familjära, älskar när släkten ses, min farmor kan sitta och betrakta oss barnbarn och barnbarns barn i timmar och bara njuta av hur fina vi är. Typ.
Farmor och min faster har, när vi träffats de senaste gångerna, noterat och kommenterat hur hårt vi sliter med (framförallt) Hugo och hans framfart men har alltid bara fina, vackra, lena och sköna ord att säga till oss om våra fina, väluppfostrade och glada barn. När svetten lackar, humöret tryter och hoppet känns helt ute är det underbart med folk som ger en lite credit för det man gör- och som man vet är helt äkta. ♥
Visst begär man inte att alla ska tycka om ens barn, men man vill ju ändå uppnå någon slags fungerande verksamhet här hemma och ute bland folk när barnen är med. Och kanske, kanske är alltså inte hoppet ute riktigt ännu då.

Nu har jag inga inplanerade scrapträffar på ganska länge och därmed dags att plocka upp och organisera alla scrapprylar igen. Jag är sugen på att scrappa nästan varje kväll, men när jag kommer upp till mitt pysselbord i kaos och allt material i väskor så försvinner lusten lika fort. Fullständigt oacceptabelt!
Det som är kvar av kvällen ska jag därför ägna åt att iordningställa allt till en inspirerande arbetsplats!