5-åring

Ja, det blir ju lite att ta igen när man inte bloggar som man borde.
Idag är det Hugos 5-års dag i slutet på oktober (!!) som är aktuell. Trots att det bara är (i skrivande stund) ca 9 månader kvar till han börjar förskoleklass, kan jag inte riktigt förstå att han faktiskt börjar bli s.t.o.r nu! Jösses, jag kan inte fatta hur de stackars arma människorna på skolan ska kunna hålla ordning på honom varje dag; det känns som att alla dagar som vi kommer att hitta honom innanför skolgårdens osynliga (!) stängsel och samtidigt i ett stycke kommer att vara en lyckodag! Och det säger jag med 2 skolstarter bakom mig- inte ens hälften så förundrad då som nu... Han är vild, tuff, framåt, vild, uppochner, 100%, vild, klipsk, hjälpsam och vild utan förbehåll. Det är DÅ vi kommer att stå inför vår riktiga utmaning i skolvärlden. Allt innan har bara varit lek.


Mumsig tårta (kommer inte ens ihåg vilken sort) med 5 fina ljus som blåstes ut i ett andetag.

Dagens boktips

Ännu ett boktips från mig, som är inne i en bokslukarperiod för tillfället:

Jag brukade drömma om dig av Petra Holst, är en oerhört stark bok som handlar om Tess och hennes man Pontus. När de efter mycket längtan äntligen får Love, blir inget som de tänkt sig. Han är inte den pojke hon drömde om. Han skriker jämt och det tar flera timmar att få honom att somna. Han susar fram i lägenheten hela dagarna, river, stökar, gapar och röjer och Tess får aldrig tid att återhämta sig. Hon gråter när hennes man Pontus åker till jobbet på morgonen, då hon inte förstår hur hon ska orka igenom ytterligare en dag tillsammans med Love. Till slut är Tess nära bristningsgränsen och hon börjar tänka det otänkbara; att Loves beteende är onormalt, att det är något som är fel.
Tillslut görs en utredning på Love, vilken visar att han har autism.

~~~

För er som känner vår familj, vet ju att de första åren med vår Hugo gick i ungefär samma takt och ton som i ovanstående berättelse, kanske var det därför som boken grep tag i mig och jag läste ut den på två dagar. Jag kände så väl igen mig i många situationer; att varje vaken minut jaga omkring i huset utan någon fri minut, att sitta på sängkanten med tårarna nedför kinderna stunden innan S skulle gå till jobbet (för att ofta jobba 24 timmar), att inte vilja gå ut och träffa folk eller vänner för att slippa strida med ett okontrollerat barn och samtidigt lyssna på käcka små kommentarer om att "Oj, vilken livlig liten kille" eller "Ja, du har ju fullt upp i alla fall! Hade du förresten inte två barn till?" när jag egentligen bara ville ställa mig och skrika rätt ut på hjälp.
Som tur är slutar ju liknelsen där; Hugo är ju numera en alldeles vanlig, vild, bråkig, omtänksam, busig och kramig 4 ½-åring, men som satte hela vår familj i gungning när han kom till oss.

Kreativt tillsammans

Sommarvädret är ju som bekant lite upp- och ner, men har man varit bosatt i Sverige hela livet så hör det liksom till att man ska svära över regniga och kalla somrar.
De regniga dagarna får man ju ta sig för något annat, och med ett rum inrett för pyssel och scrap har jag själv inga stora problem med att sysselsätta mig när jag inte längre är sugen på hushållsarbete. Att engagera en 4-åring i samma syssla är vanligtvis inte heller svårt (speciellt inte eftersom han följer efter sin mamma i varje steg hon tar) och just det stod på schemat igår:


Stämpla, färglägga och glittra med glitterlim! Alltsammans iförd rött nymålat nagellack och S börjar bli nervös. (Jag tänker dock utanför genusramarna och målar nagellack med glatt humör åt höger och vänster.)


Kusiner.

En layout hann jag ju med själv också, dock inte med fullt fokus så resultatet blev väl kanske lite kvar att önska.
Men vi har mysigt och kreativt tillsammans i allafall!

Supersnabb

Så fort våren börjar smyga sig på är cykeln snabbt framme! Här i vårt område har vi perfekta gång (och -cykel)vägar att susa fram på om man är sådär runt 4 år; långa raksträckor, några små backar att träna benstyrka/bromsning på och totalt bilfritt såklart.
Stödhjulen har vi monterat på och av i omgångar, vilket resulterar i att cykeln står orörd då de inte är på. Trots att man själv tycker att man är kaxig och cool går gränsen någonstans- i detta fallet vid stödhjulen :-)


Supersnabb.

Efter 4 ½ år: mission completed

Ja, idag kan vi (med lite hjälp av sol och värme) ha lyckats med det omöjliga; att trötta ut Hugo.
Ofta, ofta får vi höra kommentarer som "Ja, nu vet vi en som sover gott ikväll" "Oj då, nu är han väl helt färdig efter denna dagen" (efter t.ex en heldagsutflykt, långpromenad eller liknande) . Men vi rycker mest på axlarna och säger "Om det ändå vore så väl", eftersom vi vet att det inte finns något som hittills tröttat ut honom/lugnat ner honom.
Men idag kunde vi ana ett litet spår av utmattning fram på eftermiddagen! Men så har hans dag sett ut som följande också:

• 4 km tipspromenad i skogen
• sammanlagt 1 timme snabbt och intensivt fotbollsspel
• trädgårdsarbete (frivilligt!)
• 1 timmes lek på Kids Club (gymet)
• ...och däremellan aktiv utelek
  

Jag säger det igen; hade han kommit först hade vi varit endast 3 i vår familj.

Asfaltsbarn

Långfredagen bjöd som bekant på lika fantastiskt väder som dagen innan, så medan S och Moa var iväg en heldag och cashade och Olivia var på kalas, åkte jag och Hugo till allt-i-allo-butiken och köpte jord och kartongvis med penseér. Väl hemma pysslade vi på utsidan och planterade de vackra små vårblommorna i krukor och blomlådor, allt medan solens varma strålar sken på oss.

När det nu äntligen har blivit vår och det blir bra fotoljus utomhus var jag inte sen med att plocka fram kameran för att dokumentera Hugos nöje dessa dagar; att hälla vatten på asfalten för att se när det rinner längs med gångvägen.




Stackars lilla oupplysta asfaltsbarn, har inte alls förstått det här med vattenkannans egentliga användningsområde. ♥ Men vad mycket annat man kan lära sig med den här leken!

Fantastiska vårdag

Och så äntligen, äntligen fick vi känna på igen hur solens varma strålar kändes, hur det var att cykla till stan och köpa glass och sitta vid trapporna på torget, hur man tände gasolgrillen på altanen och hur barnen frivilligt var ute och lekte i området på kvällen. Vår, underbara vår!


Världens finaste H hade såklart letat upp kepsen- dagen till ära- och fick till sin förtjusning även vara ute endast i långärmad tröja! Varma solstrålar i nacken och kritvitt hår som fladdrar i vinden ♥


De svarta "springskorna" är han dessutom mycket stolt över och att de till på köpet är "suupej-snabba" är ett stort plus enligt ägaren. Tycker inte alltid mamma, dock.

Ljuvliga dag!

Mamma på tub

Tjuvlyssnat från badrummet i helgen, där Hugo huserat en stund under tystnad:

- Mmm, de luktar mamma där inne!

Jag smyger fram till dörren och ser honom sitta och lukta intensivt på min lotiontub. Vissa dagar självständig och stor, andra dagar inte fullt lika stöddig :-)

Dagen blir i alla fall roligare med fotodokumentation

Igår hade jag ytterligare en vab-dag hemma, Olivia är utslagen av feber, hosta och huvudvärk. Hugo var nog egentligen redo för förskolan, men en extra dag hemma efter magsjuka är väl inte fel för att vara på den säkra sidan.

Hur som helst, med ett (friskt) energiknippe som H, som dessutom varit inomhus i 3 dagar så är det inte precis semester att vara hemma ännu en dag. Här krävs sysselsättning, påhittighet och engagemang från mamman i princip varje minut och njäää, det kan jag ju inte skryta med att jag besitter efter 2 dagar hemma.
En stund på förmiddagen kunde jag i alla fall förena nytta med nöje (jag vet egentligen inte vilket som är nyttan och vilket som är nöjet med den här gemensamma aktiviteten) då vi två bakade bröd medan O låg på soffan och frös:






Själv rullade jag bullar, men H satsade mer på formen av en smält snögubbe.


Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag städade huset först och sedan lockade sonen med in i brödbak, vetemjölsbombande och degskvättande?


Resultatet blev hur som helst toppen; Havrebullar med grahamsmjöl och lite linfrön.

Vi kastade oss därefter raskt in i nästa aktivitet för dagen, nämligen kojbyggande:


En rätts snabb lek visade det sig, då det enda roliga med det hela (enligt H) var att bygga själva kojan. 10 minuter senare dags för ny aktivitet alltså. Typ köra 4 varv med bilbanan, pussla 5 bitar på ett pussel, rita en halv gubbe på ett papper eller bygga ihop 4 delar av trätågbanan. Eller någon annan ihållande, stimulerande sysselsättning. :-S

Medan H och jag till slut jagade runt varandra som yra höns i jakt på några minuter för sig själv (=jag) och i jakt på att bli sysselsatt (= H) låg O i febervärme på soffan:


En ganska så ynklig 7-åring.

Vardagsmat

Att Hugo är en kille med mycket fart i benen är det väl ingen av våra bekanta som har missat.
Därför blir det vardagsmat med blåmärken, skrapsår, bulor och blod här hemma och resultatet av en av alla olyckor i slutet av förra året förevigade jag på foto. (Han ska minsann få höra när han blir vuxen vilket yrväder han var ;-) )
Springandes från köket, sladdande genom kurvan ut i vardagsrummet tappade de snabba små fötterna greppet och han studsade rakt in med näsan före i armstödet på soffan. Ett riktigt härligt skinnflått brännmärke uppenbarade sig ganska snabbt, och efter några dagar blev det en tjock sårskorpa av det hela.
Ärret finns fortfarande kvar idag.



BTW. I veckan var S till frisören och färgade håret mörkt för att dölja alla de gråa håren. Undrar varför de har uppenbarat sig i sådan mängd under de senaste sisådär 4 åren?

Någon fyller år idag...

...nämligen såhär många år:



Vart *** tog åren vägen?? Och hur kom vi helskinnade (?) hit?
Även föräldrarna har således blivit lika många år äldre, även om det känns som om det vore minst det dubbla...
Idag firade vi hur som helst vår lille prins med paket och sång på morgonen och prins(ess)tårta på kvällen.


En, två, tre, fyra ljus i tårtan minsann! ♥

För övrigt så försöker vi vårt bästa med att hinna med livet och vardagen här hemma. Alla ska förhålla sig till att jobba/vara på dagis/gå på fritids på heltid, vilket inte alltid fungerar smärtfritt i livspusslet. Anpassning pågår, alltså.
I helgen blir det dock ett underbart avbrott i vardagsstressen för min del, då jag, M och F åker till fina K i huvudstaden för en hel helg av mys, shopping, god mat och tjejsnack! (Jag har bara ett litet uns av dåligt samvete för stackars S som får hålla ställningarna här hemma under tiden.) Ska bli ljuvligt.

Mitt hjärta svämmar över

Det är svårt att förstå hur jag ibland (inte helt sällan) sliter mitt hår i förtvivlan över den här vackre, underbare, charmige pojken som är min och S:s gemensamma skapelse:


Ren kärlek ♥

Trygg förebild

En till layout från träffen i helgen:


Trygg med dig ♥ En av layouterna som jag blev mest nöjd med av de jag skapade i helgen. Tack Malin för lån av mist! :-)




Färskt material från bland annat Basic Grey.
~~~~~
Ikväll innan jag och Hugo kröp ner i hans säng och läste godnattsaga så tryckte jag i fast Mac:s släp i karossen (en liten plastplupp som ska tryckas ner i ett hål- ja, ni kan säkert se framför er det avancerade i den manövern) och ställde ner lastbilen på golvet. Hugo tittade på mig med förundrat uttryck och konstaterar:
-Mamma, du kan fixa gjejjer! (Skratt nr 1 från den händige mamman)
-Den va as-tjög, fortsätter Hugo, snart 4 år. (Skratt nummer 2 från mamman som konstaterar att lillebrodern lyssnar för mycket på sina storasystrar.)
Efter vi har läst färdigt boken har H fortfarande inte riktigt släppt det otroliga i att jag kan laga något, och skojar med mig och säger med ett fniss:
- Pappa kan inte fixa gjejjer!
- Joo, säger jag, pappa kan ju fixa. Nästan allt, ju!
H funderar över det faktumet i ett par sekunder, vänder sedan på huvudet och tittar på mig med allvarliga ögon:
- Inte häcksaxen!
(Ska tilläggas att häcksaxen sedan ett par dagar tillbaka och efter S:s enträgna, tappra försök ligger isärskruvad i förrådet. Ur funktion, alltså.)
(Skratt nummer 3 från mamman som inser att lille sonen är förfärad över det overkliga att hans stora förebild inte har lyckats fixa den fördömda häcksaxen).

Ibland är han så söt så jag vill äta upp honom! (Ja, Hugo alltså!)

Uppmuntra

Jag kan villigt erkänna att jag inte alltid är överförtjust att barnen vill låna/prova olika saker som är mina (tex. testa hur akrylfärger fungerar att måla på köksbord, hur många scrappapper min skärmaskin kan skära på samma gång eller hur snabbt bakmaskinen kan köra med endast degvätska i bunken) , men är det något av barnen som närmar sig min kamera försöker jag att inte se tusenlapparna i den lilla apparaten utan istället uppmana dem till att fota lite.
Det borde kallas egenintresse, va?

Hur som helst, häromdagen när jag skulle fota Hugo då han cyklade här i området vill han först prova kameran. (För mig själv mantrade jag "uppmuntra, uppmuntra, uppmuntra" medan Hugo hängde på sig kameran.)
Med lite instruktioner från mig angående knapptryckning och motiv, knäppte han sedan loss sin första serie foton:


"Ser du mig i det lilla fönstret nu?". Uppenbarligen :-S


Kär ägodel. Cykelsadel på den blå cykeln.


...? Naturfoto! (grannens häck)


Sedan fick jag vänligt nog tillbaka min kamera och kunde fånga den lille Blixten när han susade fram och tillbaka framför huset. Med Blixten-tofflor, såklart.


...och så ett snabbt foto i farten- på världens finaste Prins och en småsliten mamma ♥

Av samma skrot och korn

Min kära pappa och Hugo har i princip samma busiga lynne med nära till skratt. De skojar och skrattar alltid är de träffas och det syns verkligen att Hugo gillar sin "moffaj".
Pappa i sin tur, gillar också Hugo- i små portioner åt gången :-)
På helgens kalas:



♥♥

Prickus Korvus

5 timmar efter jag börjat min första semestervecka upptäckte jag några prickar på Hugos rygg som vi med en gång förstod var vattkoppor. Det hade tydligen härjat på förskolan för ett par veckor sedan, men det hade vi ju såklart förträngt. Blev sig dock påmint i fredags alltså. Prickarna har blivit fler och fler under igår och idag, och nu ser han ut som en riktig prickekorv! Otroligt nog så kliar de inte på honom, vilket gör det hela ganska smärtfritt för både honom och oss. *peppar peppar*
Synd och skam är dock att jag hade hela nästa vecka planerad med flera olika mysiga kompisdejter, men konstigt nog är det ingen som vill bli smittade med vattkoppor såhär i semestertider. ;-) Så så typiskt.

Prins(korven) är som sagt inte alls medtagen av sjukdomen utan ångar på i sitt vanliga tempo och tycker att det är ett litet trevligt tillskott med prickar på kroppen. Han säger till dem som vågar sig hit "Jag är lite sjuk- titta, måånga prickar! " och susar sedan vidare. Yeah, right. Inte tillräckligt sjuk för att inte köra slut på oss föräldrar i alla fall :-)





En skön kväll till er- från barnsjukdomsträsket.

Snabb

Att Hugo är snabb, livlig och ganska vild känner väl de flesta till vid det här laget. Idag bloggar jag en layout på designats blogg där jag har använt foton som just symboliserar detta. Medan vi andra i sakta mak promenerar upp för backen på Hjortgården har H både hunnit springa upp, springa ner och möta oss och sedan springa om oss, på väg uppåt igen.





Material finns förstås i den välfyllda shopen!

Idag blir det midsommarlunch med jobbet. Underbart!