Morbror

Min lillebror är den med hjärnan bland oss syskon (no offence, syrran) och pluggar för tillfället till något smart nere på Lunds Universitet. Därför träffar vi honom inte så ofta så det är roligt när han väl kommer "hem" till trästa´n och hälsar på.
Hugo är inte den som har bekymmer med att socialisera sig med, för honom, ganska okända människor och klättrar gärna upp i knät och tjôtar skit en stund. Som här t ex, på pappas och Kristinas bröllopsfest:


Morbror Jojo.

Kreativt tillsammans

Sommarvädret är ju som bekant lite upp- och ner, men har man varit bosatt i Sverige hela livet så hör det liksom till att man ska svära över regniga och kalla somrar.
De regniga dagarna får man ju ta sig för något annat, och med ett rum inrett för pyssel och scrap har jag själv inga stora problem med att sysselsätta mig när jag inte längre är sugen på hushållsarbete. Att engagera en 4-åring i samma syssla är vanligtvis inte heller svårt (speciellt inte eftersom han följer efter sin mamma i varje steg hon tar) och just det stod på schemat igår:


Stämpla, färglägga och glittra med glitterlim! Alltsammans iförd rött nymålat nagellack och S börjar bli nervös. (Jag tänker dock utanför genusramarna och målar nagellack med glatt humör åt höger och vänster.)


Kusiner.

En layout hann jag ju med själv också, dock inte med fullt fokus så resultatet blev väl kanske lite kvar att önska.
Men vi har mysigt och kreativt tillsammans i allafall!

Träningskompis

I slutet av 2010 hängde jag på Frida till gymet för första gången. Visst hade jag ju tränat väldigt aktivt i flera år innan, men då handlade det om olika sorters gruppträningar för att i första hand gå ner i vikt. Nu skulle jag däremot avancera och ta steget in bland maskiner, hantlar, bänkpressar och annat skrot, för att bygga lite välbehövliga muskler i tex rygg och axlar.
Nu, såhär ett halvår senare är träningsprogrammet utvecklat till mer än bara rygg och axlar och jag besöker gymet ca 3 gånger i veckan för att lyfta och ca 2 gånger för att träna/bibehålla kondition. Många av träningspassen gör jag tillsammans med Frida, men även med S (som är lika aktiv) och det är guld värt att utöva en hobby gemensamt!

En layout om min fina träningskompis gjorde jag igår kväll:


(Tränings)kompisar.

Nu: lite scrap sedan träffa Frida på gymet :-)

Supersnabb

Så fort våren börjar smyga sig på är cykeln snabbt framme! Här i vårt område har vi perfekta gång (och -cykel)vägar att susa fram på om man är sådär runt 4 år; långa raksträckor, några små backar att träna benstyrka/bromsning på och totalt bilfritt såklart.
Stödhjulen har vi monterat på och av i omgångar, vilket resulterar i att cykeln står orörd då de inte är på. Trots att man själv tycker att man är kaxig och cool går gränsen någonstans- i detta fallet vid stödhjulen :-)


Supersnabb.

4- års tårta

Scrappat efter Veckans skiss den här veckan. Vad härligt att sätta fingrarna i lite kreativitet igen, efter ett långt uppehåll.


Ett inte helt nytt foto fick jag tag i heller; nämligen från Hugos 4-års dag i oktober förra året. Bättre sent än aldrig! (Eftersom jag satt och redigerade och skickade iväg foton från i julas, för ett par dagar sedan.... )

Värt sin vikt i guld

Idag kom pappa till oss med en hel hög av foton på mig då jag var liten och från tonårstiden. Vilken nostalgitripp! Jag blev förvånad över hur mycket jag faktiskt kommer ihåg från ganska liten ålder; hur ett par byxor kändes på, lukten av en leksak, vart något foto togs osv.
Det som blev extra tydligt då jag bläddrade igenom korten gång på gång, är vilken skatt jag skapar åt våra barn med hjälp av scrapbookingen! Jag studerade de fotona jag fick mycket ingående, mindes tapeter, kläder och människor, vilken bil vi hade, hur inredningsstilen var hemma och vilka mina föräldrar umgicks med. Saker som jag inte kunnat återskapa i huvudet, men som kom tillbaka genom fotografierna, och som fick mig att bli lite sentimental. ♥
När jag scrappar har jag alltid med datum då fotot är taget och en liten berättelse eller några få ord som berättar om fotot. Tänk att sitta om 30 år och bläddra i albumen och veta exakt när, var och varför fotot är taget! Det kallar jag guldgruva!

Måste visa er några foton på mig, jag var faktiskt rätt så söt när jag var liten (sånt ändrar ju sig med tiden) , och jag kan definitivt se likheter mellan mina barn och mig! Vem har fått mest av mina gener, tycker ni?


Vet inte riktigt vart det här fotot är taget (kan vara Göteborg, mina föräldrars uppväxtstad), men jag är nog runt året tror jag, alltså under 1980 någon gång.


Japp, blond från första stund! Det här är ett av mina favoritfoton på mig, jag är runt 2 år tror jag och platsen är hemma på Landet där jag har haft min värdefulla, trygga uppväxt.


Jag och våran söta, goa katt Fia. Tapeten bakom är helt underbar; modernt i början på 80-talet!


Ja, här vet jag vilket av mina barn "jag är lik" i alla fall! :-)

~~~~

Nu fick jag plötsligt en sån lust att scrappa!

Vem är intresserad?

Har en bättre begagnad Brio Race som vi vill bli av med! Hämtas till självkostnadspris. (Kolla bild + länk för fler bilder)

http://www.facebook.com/media/set/?set=a.10150271449012244.379093.741082243&l=439a3fcae9

En ny upplevelse

Idag får jag erfara en ny upplevelse; att vandra in på arbetsförmedlingen med svansen mellan benen (och ett inte så stolt huvud) och anmäla mig som arbetssökande. Inte trodde jag att det skulle vara nu, vid 30+, som man för första gången skulle behöva förära dem med ett sådant besök!

Mina dagar på mitt (f.d) jobb är alltså förbi och även om jag i princip redan har gråtit färdigt mina liter tårar av frustration och uppgivenhet, känns det alltjämt väldigt ledsamt. Så många goa, fina och omtänksamma kollegor av olika sorter (Homo sapiens alla, dock!) att sakna och så mycket kompetens att suga åt sig- helt plötsligt borta! Tomt!
Puss och kram på er, ni som känner igen er. (Jag hittar snart på en bra anledning att få komma och hälsa på er en sväng igen, både onsdag- och fredagsmorgnar är ju numera högintressanta till exempel.) ♥♥