Värt sin vikt i guld

Idag kom pappa till oss med en hel hög av foton på mig då jag var liten och från tonårstiden. Vilken nostalgitripp! Jag blev förvånad över hur mycket jag faktiskt kommer ihåg från ganska liten ålder; hur ett par byxor kändes på, lukten av en leksak, vart något foto togs osv.
Det som blev extra tydligt då jag bläddrade igenom korten gång på gång, är vilken skatt jag skapar åt våra barn med hjälp av scrapbookingen! Jag studerade de fotona jag fick mycket ingående, mindes tapeter, kläder och människor, vilken bil vi hade, hur inredningsstilen var hemma och vilka mina föräldrar umgicks med. Saker som jag inte kunnat återskapa i huvudet, men som kom tillbaka genom fotografierna, och som fick mig att bli lite sentimental. ♥
När jag scrappar har jag alltid med datum då fotot är taget och en liten berättelse eller några få ord som berättar om fotot. Tänk att sitta om 30 år och bläddra i albumen och veta exakt när, var och varför fotot är taget! Det kallar jag guldgruva!

Måste visa er några foton på mig, jag var faktiskt rätt så söt när jag var liten (sånt ändrar ju sig med tiden) , och jag kan definitivt se likheter mellan mina barn och mig! Vem har fått mest av mina gener, tycker ni?


Vet inte riktigt vart det här fotot är taget (kan vara Göteborg, mina föräldrars uppväxtstad), men jag är nog runt året tror jag, alltså under 1980 någon gång.


Japp, blond från första stund! Det här är ett av mina favoritfoton på mig, jag är runt 2 år tror jag och platsen är hemma på Landet där jag har haft min värdefulla, trygga uppväxt.


Jag och våran söta, goa katt Fia. Tapeten bakom är helt underbar; modernt i början på 80-talet!


Ja, här vet jag vilket av mina barn "jag är lik" i alla fall! :-)

~~~~

Nu fick jag plötsligt en sån lust att scrappa!