Jag brukade drömma om dig av Petra Holst, är en oerhört stark bok som handlar om Tess och hennes man Pontus. När de efter mycket längtan äntligen får Love, blir inget som de tänkt sig. Han är inte den pojke hon drömde om. Han skriker jämt och det tar flera timmar att få honom att somna. Han susar fram i lägenheten hela dagarna, river, stökar, gapar och röjer och Tess får aldrig tid att återhämta sig. Hon gråter när hennes man Pontus åker till jobbet på morgonen, då hon inte förstår hur hon ska orka igenom ytterligare en dag tillsammans med Love. Till slut är Tess nära bristningsgränsen och hon börjar tänka det otänkbara; att Loves beteende är onormalt, att det är något som är fel.Tillslut görs en utredning på Love, vilken visar att han har autism.
~~~
För er som känner vår familj, vet ju att de första åren med vår Hugo gick i ungefär samma takt och ton som i ovanstående berättelse, kanske var det därför som boken grep tag i mig och jag läste ut den på två dagar. Jag kände så väl igen mig i många situationer; att varje vaken minut jaga omkring i huset utan någon fri minut, att sitta på sängkanten med tårarna nedför kinderna stunden innan S skulle gå till jobbet (för att ofta jobba 24 timmar), att inte vilja gå ut och träffa folk eller vänner för att slippa strida med ett okontrollerat barn och samtidigt lyssna på käcka små kommentarer om att "Oj, vilken livlig liten kille" eller "Ja, du har ju fullt upp i alla fall! Hade du förresten inte två barn till?" när jag egentligen bara ville ställa mig och skrika rätt ut på hjälp.
Som tur är slutar ju liknelsen där; Hugo är ju numera en alldeles vanlig, vild, bråkig, omtänksam, busig och kramig 4 ½-åring, men som satte hela vår familj i gungning när han kom till oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
••♥Tack för att du lämnar en liten hälsning till mig!♥••