Jag måste bara säga.

...fy f*n vad det är deprimerande, nedvärderande, självkänslenaggande och utmattande att söka jobb. Speciellt när man inte får dem. Och inte ens få komma på intervju till. Eller ens blir bemödad med ett Tackfördinansökansomdulagtnersisådär3timmarsformuleringochtvådagarsenergipå.
Hur liten kan man känna sig i den stora världen av framgångsrika, uppåtgående och hungriga nyutexade 23-åringar med hela karriären framför sig?

Jag har under yrkesverksamt liv varit hemma ca 1 076 dagar med våra tre barn. Nu.Vill.Jag.Inte.Vara.Hemma.Mer.

Det var vad jag hade på hjärtat den här fredagskvällen efter ytterligare en vecka fylld med, in i minsta detalj, finslipade jobbansökningar.