Mina killar och jag

En tur på västkusten under blå himmel och solens varma strålar har vi gjort idag, denna första dag på Stefans semester.
Vi började dagen i Fjällbacka (som vi under vistelsen konstaterade faktiskt inte är så spännande längre- kanske för att vi varit där under olika långa sommarperioder nästan varje år sedan vi var 15 år?) och fortsatte på eftermiddagen ner till vackra Skärhamn på Tjörn. Här strosade vi en stund i det pittoreska, typiskt västkustlika samhället en stund; badade fötterna i havet, fikade och fiskade krabbor i båthamnen i eftermiddagssolen.


Självklart glömde jag ju kameran hemma så det fick bli några halvkassa kort med telefonen. Hugo valde såklart glass till fikat...


...medan (den alltid självutnämnde) chauffören tog kaffe och chokladmuffins och medpassageraren njöt av en ostmacka och en kall öl.

I doesn´t get much better, en vanlig sommardag i Sverige!

Jag måste bara säga.

...fy f*n vad det är deprimerande, nedvärderande, självkänslenaggande och utmattande att söka jobb. Speciellt när man inte får dem. Och inte ens få komma på intervju till. Eller ens blir bemödad med ett Tackfördinansökansomdulagtnersisådär3timmarsformuleringochtvådagarsenergipå.
Hur liten kan man känna sig i den stora världen av framgångsrika, uppåtgående och hungriga nyutexade 23-åringar med hela karriären framför sig?

Jag har under yrkesverksamt liv varit hemma ca 1 076 dagar med våra tre barn. Nu.Vill.Jag.Inte.Vara.Hemma.Mer.

Det var vad jag hade på hjärtat den här fredagskvällen efter ytterligare en vecka fylld med, in i minsta detalj, finslipade jobbansökningar.

Dagens boktips

Ännu ett boktips från mig, som är inne i en bokslukarperiod för tillfället:

Jag brukade drömma om dig av Petra Holst, är en oerhört stark bok som handlar om Tess och hennes man Pontus. När de efter mycket längtan äntligen får Love, blir inget som de tänkt sig. Han är inte den pojke hon drömde om. Han skriker jämt och det tar flera timmar att få honom att somna. Han susar fram i lägenheten hela dagarna, river, stökar, gapar och röjer och Tess får aldrig tid att återhämta sig. Hon gråter när hennes man Pontus åker till jobbet på morgonen, då hon inte förstår hur hon ska orka igenom ytterligare en dag tillsammans med Love. Till slut är Tess nära bristningsgränsen och hon börjar tänka det otänkbara; att Loves beteende är onormalt, att det är något som är fel.
Tillslut görs en utredning på Love, vilken visar att han har autism.

~~~

För er som känner vår familj, vet ju att de första åren med vår Hugo gick i ungefär samma takt och ton som i ovanstående berättelse, kanske var det därför som boken grep tag i mig och jag läste ut den på två dagar. Jag kände så väl igen mig i många situationer; att varje vaken minut jaga omkring i huset utan någon fri minut, att sitta på sängkanten med tårarna nedför kinderna stunden innan S skulle gå till jobbet (för att ofta jobba 24 timmar), att inte vilja gå ut och träffa folk eller vänner för att slippa strida med ett okontrollerat barn och samtidigt lyssna på käcka små kommentarer om att "Oj, vilken livlig liten kille" eller "Ja, du har ju fullt upp i alla fall! Hade du förresten inte två barn till?" när jag egentligen bara ville ställa mig och skrika rätt ut på hjälp.
Som tur är slutar ju liknelsen där; Hugo är ju numera en alldeles vanlig, vild, bråkig, omtänksam, busig och kramig 4 ½-åring, men som satte hela vår familj i gungning när han kom till oss.

LO: Däckbyte

Är det någon gång som vi (=jag) håller stenhårt på könsrollerna här i vårt hus, är det när det är dags att byta till sommar- eller vinterdäck på bilen. Jag kan villigt erkänna att det är något jag aldrig har gjort och har ingen större längtan efter att lära mig heller.
Hugo gillar uppdelningen alldeles tydligt, och vill gärna lägga händerna på den-där-som-man-skruvar-upp-muttrarna-med under översyn av pappa.


Däckbyte.

Okeeej

Såhär i jobbsökartider springer man ju över en hel del både roliga, konstiga och spännande jobbannonser.
En av dem (som jag inte vet riktigt i vilken kategori den ska hamna) var som provmodell för KappAhl. I annonsen stod såklart vilka mått man skulle ha för att kunna söka, alltså som Provmodell för stl 38;

• Längd 168-172 cm
• Bystvidd 87-89 cm
• Midja 71-73 cm
• Stuss 95-97 cm

Självplågare som jag är kunde jag såklart inte låta bli att ta mina egna mått och konstaterade att det enda måttet som passade var längden... och då var inte de andra måtten till min fördel, om man säger så. (Trots en klar förändring och fördelning av kroppsmassa från bara 6 månader tillbaka.)
Stl 38 har jag alltid ansett som en stl Medium, men rätta mig om jag har fel; är det inte lite skrämmande hur man i dagens läge ska se ut då (enligt ovan givna mått) om man ska klassa in som en Medium? Eller är det bara jag som inte har fattat riktigt ännu att stl M nu är 40/42?

Kanske inte detta jobbet heller då.

Rastlös själ

Jag är ju inte precis typen som sitter och tar igen mig eller väntar på att saker ska hända om jag är sysslolös. Faktum är att jag är en ganska rastlös själ, som gärna vill ha saker på gång och hela tiden är ett steg längre fram i tanken; vad ska hända nu, imorgon, nästa vecka, om ett år?
Det är kanske därför som en vardag utan en fast syssla skrämmer mig och får mig att hitta på nya projekt? Knappt har jag varit hemma i 3 veckor då jag idag - efter ett besök i Färgbutiken - helt plötsligt kom på att nu m.å.s.t.e vi helt enkelt tapetsera om fondväggen i köket. Och när vi ändå håller på, så kan vi lika gärna byta ut fondväggen i scraprummet som vi för några veckor sedan blev klara med, eftersom den faktiskt inte blev riktigt som jag förväntat mig.
Min stackars make suckade (knappt hörbart) lite uppgivet och gav mig ett frågande ögonkast men insåg nog att loppet var kört, för en halvtimme senare kånkade han tapetböcker och provrullar från bilen in till huset.

Någon timme senare hade jag nålat upp alla proverna på väggen i omgångar för att bestämma mig för vilken av de ljuvliga läckerbitarna jag ville ha. (Alla kommer från en helt underbar ny kollektion från Intrade ) Och det är här ni kommer in! Kolla de olika bilderna nedan, jag har försökt fota och få kameran att återge färgerna så gott som möjligt. Vad tycker ni? (Jag har redan fått en favorit till köket men det är roligt att höra er åsikt.)
Ovanligt kitchigt för att vara mig, men nu vill jag ha färg, mönster och vågat!


Skimmer i tapeten, vit bakgrund.


Skimmer, vit bakgrund. Samma formgivning som nedanstående, bara fotat närmare.


Skimmer, turkos bakgrund.


Skimmer, samma turkosa bakgrund som ovanstående.

Visst är de helt ljuvliga? Tänk att ha en hel vägg som ett fantastiskt vackert scrappapper!

Tragik och Fredagslyx

Såhär några dagar efter vår hemkomst från Turkiet hade jag räknat med att kunna blogga en massa härliga, poolvattenblåa, soliga och glada foton från veckan- men döm om min bestörtning när jag skulle börja redigera bilderna och insåg att minneskortet gått sönder efter att de sista fotona togs.
Så nu sitter jag alltså här med ett trasigt minneskort innehållande en massa härliga, poolvattenblåa, soliga och glada foton utan att vare sig kunna blogga dem, framkalla dem eller scrappa dem. Helt overkligt och fruktansvärt tråkigt att förlora ovärderliga minnen. Jag har nog inte riktigt smält det ännu.

Hur som helst har vi haft en helt fantastisk vecka, innehållande allt man kan önska sig. 44 grader i skuggan, 31 grader i poolen, 24 grader i Medelhavet, dignande bufféer, flödande öl, billig shopping och goda paraplydrinkar. Hotellet var helt makalöst; fantastisk personal, superbra barnunderhållning, rent och snyggt, professionell kvällsunderhållning och innehållande alla faciliteter man kunde önska sig. Vi har helt enkelt levt i en liten del av paradiset i en (alldeles för kort) vecka! Gav mersmak definitivt och jag har redan börjat spana efter (förhoppningsvis) nästa års resmål.
Nu är dock allt tillbaka till det normala; jobbansökningar finslipas och skickas i långa banor, barnen kivas om smått och stort, gymbesök, middagsplanering och städning avlöser varandra medan man någonstans försöker planera för en framtid som är hyfsat oviss. Kontraster i livet!

Vi försöker den här fredagen leva kvar i paraplydrinkarnas värld och har blandat oss en riktigt god, somrig och läskande drink med många egenodlade ingredienser (nej, inte vodkan!) :





Recept? Det kommer här:

2 dl koncentrerad rabarbersaft (vi har egen, men det finns nog att köpa)
1 dl koncentrerad flädersaft
2 dl Vodka (Tax-free-Finlandia funkar lika bra kan jag intyga!)
Blanda ovanstående i en karaff eller liknande!

Lägg några isbitar i ett glas, lägg i några myntablad och några jordgubbar (jajamänsan, från egen odling, alltihop!). Häll på en "lagom" del av saft/vodkablandningen och fyll på med fruktsoda alt. mousserande vitt vin. Garnera med en liten rabarberstjälk. Förödande lättdrucken och ganska livsfarligt saftgod!

~~~~

I morgon får ni vara med och tycka till här på bloggen. Kika in då!