Lite missmodig i förmiddags konstaterade jag att ännu en fredagskväll skulle spenderas själv med barnen eftersom S jobbar till kl 22 ikväll. Nåväl. Det brukar gå ganska bra ändå så det var inget som tyngde mig nämnvärt under dagen.
På eftermiddagen ringer S och säger att de vill att han ska jobba imorgon lördag också. 9-22. Igen. Blir helt uppgiven, hade sett fram emot en hel helg tillsammans, istället vet jag hur min morgondag kommer att se ut- själv med 3 barn som vill ha roliga saker att göra och som jag vet att jag inte kommer att ha ork till.
Det värsta är ju att det inte finns något utrymme till att tacka nej till jobb. Allt som erbjuds måste han ju ta- vilket gör mig mörkrädd eftersom vi inte vet riktigt hur det kommer att sluta. En period går ju att hålla på såhär- att gå omlott med varandra och att inte ha någon tid ork för varandra. Men hur länge då?....
Ingen som har ett 7-16 jobb att erbjuda såhär på en fredag kväll?
J*vla USA-toppchefer med feta bonusar som ställer hela världens ekonomi på kant.
Hej Malin
SvaraRaderaDet funkar att leva så ett tag, man lär sig ta vara på dom stunder man får, och uppskattar dom väldigt mycket. Men det är jätte jobbigt när man är mitt i det. Men vi får hålla tummarna att det kommer att vända, att det snart finns jobb till oss alla, man får inte sluta hoppas....
Stora kramar
Ramona
Förstår att det måste vara jobbigt och tråkigt när S måste jobba så. Hoppas att det dyker upp ett jobb med fasta bra tider! Tyvärr kan man ju inte välja och vraka bland jobb nu för tiden. Men allt brukar ju lösa sig tillslut! Kram
SvaraRaderaHar gått skift i 16 år, dom sista 6 med små barn i huset. Den ena hämtar, den andra lämnar...ekorrhjul kan kan ju lugnt kalla det. Man lär sig pussla o lösa saker o ting. Tyvärr så får man vika sitt förhållande åt sidan men man lär sig så småningom o pussla med det oxå. Svåraste för eran del är ju att ni aldrig vet när S måste gå in o jobba. Det kan ju ta musten ut av vem som helst...Hoppas det löser sig. Kram
SvaraRadera