Otrogen för kärlekens skull...

... nej, inte jag och inte min man, men huvudpersonen i den otroligt sorgliga men underbara boken jag läser just nu:

Den handlar om Sten och Carmen (självupplevt av författaren Ray och hans fru Judith) vars liv vänds upp och ner dagen de får veta att Carmen har bröstcancer. Sten (=Ray) är också en notoriskt sjukligt otrogen man som har tiotals älskarinnor och affärer på sitt (inte alltför tyngda) samvete. När de får reda på att Carmen är sjuk blir hans nattliga bravader än värre och han dränker sin sorg, frustration, ensamhet och rädsla i krogbesök, nya kvinnor och festande.
Läs en intervju med kvinnokarlen himself HÄR.

Åh! Jag blir förbannad och ledsen och frustrerad och äcklad på samma gång när jag läser boken. Vilken vettigt funtad man har affärer vid sidan om när hans fru ligger dödsjuk i väntan på att dö, är en av min tanke. Samtidigt så speglar han rädsla över att bli ensam med deras 1-årig dotter igenom och man känner en fruktansvärd sorg för honom. Och för Carmen, som känner att hon mister hela sin kvinnlighet och attraktionskraft när hon till slut tvingas operera bort ena av hennes stora, vackra bröst.
Och så självklart så sätter man ju sig in i deras situation och tänker om det skulle drabba våran familj. (Cancern alltså, otroheten är jag rättså säker på att vi klarar oss utan...)

Jag läser 2x10 minuter varje dag på tåget till och från jobbet och får blinka bort tårar i princip varje gång!