Orkeslös som jag känner mig nu för tiden svarade jag att jag skulle höra av mig senare. Skickade ett sms till henne efter en stund och sa att jag inte orkade komma, känner mig lite nere osv.
Några timmar senare får jag ett sms: "Hej min älskade vän, nu är jag på väg till dig. Kommer om en stund utan barn."
Och efter en stund kom hon, med en bunt vackra gula rosor och ett kort med ord alldeles för fina och privata för att dela med mig av.
Hon stannade i ett par timmar, hjälpte mig att jaga och underhålla H, vi grillade korv till kvällsmat och lyssnade/pratade med varandra.
Jag och M (och K) lärde känna varandra i ettan på gymnasiet och har sedan dess delat allt i vått och torrt; Bröllop, våra barns födelse, dop, tragedier, lycka och sorg. Vissa perioder träffas vi mindre, andra perioder pratar vi i telefon varje dag.
Att ha en vän som M är en sann lycka. Min andra fina vän bor visserligen för långt bort för att komma med blommor, men jag vet att hon bryr sig om mig lika mycket ändå.
♥ Jag älskar er ♥
Jättefint, härligt med sådana vänner :)
SvaraRaderaÅh va glad jag blir för din skull Malin! Läser här om hur du har det men har inget bra råd att ge...mer än att du gör rätt som känner efter och låter känslorna komma ut! Tänker på dig! Kramkram
SvaraRaderaTårarna rinner ned för kinderna, vilka fina ord!! M är verkligen en underbart omtänksam vän och du med! Det är så skönt att ha två så härliga vänner som ni att luta sig mot när livet känns tungt och skratta med när livet leker!!
SvaraRaderaÄlskar dig med!!! Kramisar
Det är du som är underbar. Vi finns alltid där för varandra! Älskar dig!! Kramisar i massor.
SvaraRadera